Så var det äntligen dags för vårt omstuvade och uppskjutna pass. Förebådat av en viss oro från mina kamrater. Känner igen mig, för jag var döstressad innan mitt första crosstrainingpass och helt övertygad om att jag skulle kräkas.
Bästa bloggkompisarna Phd och Helga ställde upp som försökskaniner, hahhha. Jag var duktigt sliten efter mina 300-repetitioner dagen innan, och det var kanske tur. För vi körde lagom hårt. Phd skulle sätta sig på planet för en riktig "overhaul" till USA två dar senare, och redig träningsvärk kan ju som bekant sitta i upp till en vecka. Och Helga hade en helt vanlig arbetsvecka, med kvällarna bokade för massa kul. Då får man inte bli sönderkörd redan på tisdagkvällen, hahha.
Recept på Krickans Crosstraining:
Uppvärmning: Gå uppför toppen, Sprint/springa, Kräftgång, Gå på alla fyra, grodhopp
SUPERSET 1 minut per övning:
Burpees
Bänkhopp (hade ingen bänk så vi hoppade uppför branta slänten)
Vila 30 SEK
Squats
Utfallspromenad
Vila 30 sek
Bålrotation
Spindelplankan
Vila 30 sek
Armhävningar
Dips (var tänkta på bänk, men det hade vi ingen, så vi gjorde mot marken)
Stretch/rörlighet.
Vi körde två varv! Svetten flöt, iallafall på mig, hahaha. Tvvärr funkade min medttagna äggklocka sådär, nästa gång kör jag med min pulsklocka. Jag tyckte bålrotationen och dipsen var jobbigast, och jag tror att dom andra tyckte Burpees var jobbigast. Det tycker jag nog också egentligen, men det vill jag ju inte låtsas om! Det märktes att vi är ett träningsvant gäng, för vi nötte igenom alla övningar utan problem.
Sen pratade vi om kroppsuppfattning, och hur lätt det är att fokusera på allt "dåligt" man gör istället för allt bra vi gör/har gjort. Knasigt va?
Fick lite frågor om jag inte var rädd för skador när jag tränar med Pelle, så jag var ju tvungen att visa upp mina tjusiga *not* blåmärken. Och fick även höra om nån som typ trillat av ett löpband och gjort sig tvärilla, huh, det vill inte jag göra. Men för mig som precis slutat med en riktigt farlig sport (ridning) så känns risken för skador mikroskopisk.... Men, det är klart jag skal vara försiktig, nu när det börjar bli TUNGT på stången får jag ju se till att den inte hamnar på nåns tå, aj aj aj.....
Sen fick jag även frågan om det inte kändes "skoljympa" att träna med en PT, men hade lite svårt att förstå kopplingen. Vad minns jag av min skoljumpa? Vi spelade en del handboll på högstadiet, eftersom flera tjejer tävlade i handboll. *kul*. Och dansade en del folkdans, kan både shottis och hambo sen dess. De träningvana i klassen fick lägga upp och hålla i egna lektioner på gymnasiet, det funkade superbra. Faktiskt fick vi testa Friskis, som ju var rätt nytt som massfenomen i mitten av 80-talet. En av tjejerna i klassen (liten och rund, hahha) var inbiten friskis fan. Vad minns jag mer? Man blev mest runtjagad i klump. Jag ansågs inte som sportig, ridning räknades lixom inte. Rätt knäppt när man tänker efter.....
Vi skall absolut göra om det i augusti, ett härligt sätt att träffas på, både roligt och nyttigt!
Tränas det?
7 år sedan
Ja, det var jättebra! Fast mina lårmuskler håller inte med, där fick jag för att jag var kaxig och körde hårt med utfallen.
SvaraRaderaSka försöka förklara skolgympakopplingen. Dina erfarenheter låter bättre än mina.. Det jag minns av gympan var känslan av att vara sämst, att bli skälld på för att man inte vågade försöka, att bli skälld på för att det blev fel när man väl försökte, att bli skälld på när man uppammade mod att ifrågasätta värdet av t ex plinthopp. Oj, låter jag bitter? Det är jag inte, numera. Men fan vad förbannad jag blir när jag tänker på mina usla idrottslärare och vad mycket rörelseglädje och självkänsla de antagligen förstörde genom åren.
Men visst fattar jag att en bra PT är ljusår från det där. Det är bara mina knäppa associationer som går igång av att höra om blåmärken och annat ;-)
Träningsvärk, underbart! Bra jobbat! Det blir ju lätt så när man höjer intensiteten i rörelserna. Tänk vad mycket balans/styrka du bygger upp nu!
SvaraRaderaNu förstår jag kopplingen bättre... En bra PT är nog raka motsatsen till dålig skoljympa. På ett av mina första PT-pass försökte jag kokettera i "Gu va jag är dålig". Så där kvinnligt och fullkomligt idiotiskt; "Men, det där klarar inte jag" eller varianten "det där klarar ju till och med jag".
"Äh, vad snackar du om", fick jag blixtsnabbt till svar av Pelle. "Du är ju hur stark och grym som helst". Så, det var bara att lägga av med dom där "inte-kan-väl-lilla-jag" fasonerna illa kvickt.
Däremot har vi högt ställda mål att uppnå med mina PT-pass; 300 meter rodd på en minut, lättare/starkare kropp och att jag skall komma igång med löpning på allvar. För att uppnå dom måste jag/vi pressa mig, det är dom sista, nästan omöjliga repetitionerna/stegen som verkligen bygger styrka och kondis. Det är då jag får ett finger i ryggen när jag försöker smita ifrån löpbandet. När armarna skakar och skivstången svajar så får jag ett peppande tillrop; "Kom igen, låt nu inte stången vinna över dig".
Det är väl det som kanske kan uppfattas som skoljympa? Att "tvingas" göra jobbiga sakaer. Visst kommer det upp en del inte så fina tankar. Den gången jag gjorde supertusingar (vidriga löpningsintervaller på löpbandet) så gjorde vi en skuggboxningsövning precis efter. Gissa om det var tryck i min boxning då, hahhha.....
Allt det ingår i överenskommelsen. Står jag upp så skall jag försöka. Vila får jag göra efter min PT-timme. Vill jag träna softish får jag byta PT. Klart jag fattade att det skulle bli intensivt, det var därför jag valde en 21-åring med fotbollsbakgrund. Jag var lätt desperat, höfterna värkte, armbågarna krånglade, ryggslutet likaså.
Belöningen för allt slit är de chockerande bra resultaten. Som 70 kg marklyft och 300 repetitioner på 23 minuter. Helt galet. Att jag dessutom har blivit biten av styrketräningsbacillen är en riktigt härlig och oväntad bonus. Jag trodde att vältränad var samma sak som senig långdistanslöpare. Inte hade jag fattat vilken explosiv styrka jag har talang för. Trodde mest att mina lår var "feta". Om jag skall prova byxor och får ett par som är för smala framplockade säger jag numera: "Tyvärr, jag ror 298 m på en minut, så mina lår får inte plats i de där brallorna."
Starkare i både kropp och knopp. Slankare midjemått får jag på köpet.
Och då fattar jag också lite bättre. (Hade nog inte velat ha samma PT-upplägg som du men det är en annan sak.)
SvaraRaderaByxkommentaren var ju grym. Tänk på Anja Pärson, inte fan går hon i stuprörsbrallor!
Anja är min idol, både när det gäller lårmått och "fighting spirit".
SvaraRaderaps Fast blåmärkena är jag INTE förtjust i. Gissa vem som får ett argt sms varje gång dom dyker upp :-) Har även hotat att "ringa på fyllan", om det blir fler, får se om det hotet funkar. Men då måste jag ju supa till, gahhk, känns jobbigt. ds
SvaraRaderaÄsch, spela full bara, det grejar du väl?
SvaraRadera:-D
Jo, jag har sjukt mycket träningsvärk! Idag börjar den ge med sig så jag ska strax knata till Itrim. Känner mig otroligt duktig med tanke på det kvava vädret.
Hahha, klart jag skall spela full. Hehhhe, fyrtiotaggare spm ringer mitt i natten å sluddrar. Kan det bli värre?
SvaraRadera