Supertusing. Gång 1, set 2

 Idag var det dags att börja andra omgången PT-timmar. Vi körde "supertusing". Totalt 3 km i intervalller. Döööjobbigt! Jag och löpning är ju ingen höjdarkombo, fattar inte att det skall vara så löjligt jobbigt. Men, vid det här laget klarar jag ju faktiskt att springa 2-3 kilometer i långsamt tempo, utan större problem. Men, när jag tränar med Pelle är det allt annat än skönt :-) Hmm, jag måste ha varit självplågare i mitt tidigare liv, för jag dyker glatt upp på gymmet och ser fram emot varje PT-session. Helt sjukt, men så är det. Beroendeframkallande det här....

En stor skillnad mot förut är att min puls sjunker snabbt vid vila, efter 30 sek vila känner jag mig helt OK igen. Så lite kondis börja dyka upp minsann.

Dessutom gjorde vi Burpees, faktiskt 10 st på en minut. Det är jag rätt nöjd med! Efteråt var det visserligen lite "buck furpees"mutter från min sida, men ändå helt OK. Supertusingen var värre! Och jämfotahoppen upp på bänk går som en dans. Slarvade på första, sen skärpte jag mig och satte nio bra på raken.

Sen gjorde vi övningar på boll, men då var jag lite paj. Situps på boll var sjukt jobbigt, inte så konstigt efter supertusningen. Har fått några nya övningar att köra på egenhand. Rygglyft på boll var lätt som en plätt, magövningarn var det värre med.

Även om det var jobbigt idag så kändes kräkkänslorna avlägsna. Jag misstänker att jag kommer kräkas nån gång, men det var inte idag. Ungefär som ridningen. Man vet att man kommer ramla av nån gång. Men man vet inte när! Kanske det blir Crosstraining som fäller mig :-) Vi får se. Om det händer har jag verkligen förtjänat T-shirten "Puking isnt just for supermodels anymore".  Fortsättning följer....

Nu har jag en härlig blåsa på foten, glömde slänga på mig mina halvsockor utan sprang supertusing barfota i skon. Visst blir man frisk och pigg av att träna?