Idag ordnade vi barnvakt och P och jag gav oss ut i löpspåret. Vi tog 4,8 rundan och sprang ca 3,5 av dom i lugnt tempo, sen dog jag lite. Hade mycket bättre fart och spänst förra helgen. Torsdagens Crosstraining har resulterat i rejäl träningsvärk i axlar, triceps och ben. Det märktes i spåret, benen var som stockar. Inget att göra nåt åt, bara att gilla läget och nöta på. Men, jag springer 3,5 obehindrat i långsamt tempo, kunde prata med P hela tiden! Faktiskt ganska otroligt med tanke på att jag var tvungen att bryta coopertestet efter 750 m i slutet av februari. Målet är ju att kunna springa 4,8 känns inte så avlägset. Sen har ju spåret ett antal mördarbackar att tackla...
Sen gick jag på kalas med sonen och åt en bit hembakt äppelkaka med vaniljsås. Oj, oj, enligt all beprövad bantningsmetodik så skall ju då veckans viktminskning gå om intet (ni som suttit på idiotiska viktväktarmöten vet vad jag pratar om). Vet ni vad? Jag tror inte att det kommer göra ett skvatt skillnad :-) Sen tänker jag inte testa varje vecka, det känns ju onödigt, nu när jag betalar dyra pengar för att min PT skall hålla koll på mig.
Kläderna växer, ett par 3/4 byxor i stl 33 tum som tidigare känts utopiskt små är nu lagom, åt det något fladdriga hållet. Var och provade lite toppar men eftersom modet är rätt fladdrigt just nu så avvaktar jag något. Häpnas också över min maffiga ryggtavla som håller på att bli bredare än baken! Å andra sidan är ju skönhetsideealet att vara spindeltunn, även för tränade tjejer, så det är bara att konstatera att den lådan kommer jag aldrig passa in i. Ja, ja, bara jag får lyfta tunga saker är jag nöjd.
Tillägg:
Min rygg känns helt fantastisk just nu, ingen trängsvärk, ingen stelhet. Bara toppen!
Tränas det?
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar