Äntligen hästbyte till lite fräshare hästkrafter! Nej, vi har inte bytt bil.
Jag har bytt häst! Till underbara Max! Han ser ju väldigt beskedlig ut på bilden, men är fantastiskt maffig.
Nu blir det lite allmänbildande hästkunskap, hör upp mina vänner. Ni vet dom där snygga, svarta hästarna på cirkus? Nej, inte de vita araberna, utan de tyngre hästarna. Japp, dom där med rejält hovskägg och böljande man och svans. Frieser heter rasen. Max är en frieser-blandning! I vanliga fall har ras inte nån jättebetydelse i ridksolevärlden, de flesta stora hästar är rätt och slätt "halvblod", och ponnyer är mest bara "ponnys". Men Frieser är så unika, att har man en, så vet man det. Kolla bara här på Frieser Nemo (kolla in frambensaktionen i traven, 1.10).
Japp, riktigt så explosiv är då inte snälla Max, och tur är väl det, får i så fall hade jag nog suttit i ridhustaket :-) Men även en perfekt häst har sina brister, i Max fall är det galoppen. Det är nu två år sedan jag red honom sist. Suck, i två år har jag sett andra ryttare harva runt och försökt fatta galopp på honom, med varierande resultat. Slängtrav och därefter skräpgalopp. Gör om, gör rätt. Jag var hyfsat orolig för galoppen, för det är supertrist när det inte funkar, man blir ivägen för dom andra.
Trots att Max ser så stadig ut är han nämligen obalanserad. Och lite lat, men säg inte det till nån. Dessutom rids han mycket av ovana ryttare, eftersom han är otroligt gullig och pålitlig. Det gör ju inte underverk för vare sig lydnad eller galopp...
Nåväl, jag satte upp och tog tag i framridningen med en gång. Balans och noggranna vägar, även i skritt på lång tygel. Sedan skulle vi göra skänkelvikning, men jag kände att det var ingen ide förrän halvhalterna funkade. Så det var bara att nöta; halt, igångsättning, halt, igångsättning. Gas och broms och lite koppling däremellan. Märkligt hur lata hästar kan bli sega med att göra halt! Dom borde ju längta efter att stanna, hahhha. Men, det är väl växlingarna i tempo som är jobbiga, antar jag. Usch, något bryskt i början, jag har svårt att vara tydlig på ett mjukt sätt, och dessutom rätt skadat av att ha ridit ärke-märren Afrodite i två år.
Nåväl, när det var dags för galopp så var Max taggad till tusen och fattade galopp som ett snällt lamm! Så här gjorde jag; rejäl halvhalt, höll stadigt i yttertygeln, satt fram med innerhöften. Babam, där kom fattningen, precis där jag ville, på första försöket.
Jisses, det är ju mäktigt när 700 kg häst sätter benen inunder sig och bara lyfter sig in i galoppen. Coolt! Det kändes lite som youtube klippet på Nemo i hagen, hahhha. Men sen blev han lite ivrig, när vi kom fram till samma ställe igen, då ville han rusa in i galoppen. Då var jag tvungen att bromsa och göra fattningen ett halvt varv senare.
Sedan var det dags för vänster varvet, men då började jag sitta snett, inåt. Nåt så vansinnigt irriterande! Varför gör ho på dette viset! Först trodde jag sadeln satt snett, men det vara bara jag som satt som en (/&)/&€(&%#-ostbåge. Men Max han fattade ändå galopp snällt, men då "tappade" han höger bakben och sladdade till. Lite läskigt faktiskt, man vill ju inte att han skall snubbla/sträcka sig.
Att tänka på till nästa gång:
1. Tydlig, men ändå ödmjuk.
2. Jobba med längden på stigbyglarna, höger kanske skall vara något längre.
3. Halt, igångsättning. När det funkar; halvhalter
4. Inte ge upp på skänkelvikningar/sidvärtsrörelser, får jag igenom dom är mycket vunnet.
5. Inte släppa taget om tyglarna när han går fram.
6. Inte sitta snett!
Men jag är ändå jättenöjd. Tänk, all grundridning på Afrodite har gett resultat. Jag VISSTE det, för jag känner verkligen att jag lärt mig mycket på att harva med den där märriga märren. När jag flyttar över den ridningen till en annan häst, så faller bitarna på plats! Stackars Max höll visserligen på att få hjärtslag eftersom jag var på honom med spöet då och då, men det blir bättre nästa gång. Inte behövde jag nån sån där hemsk gummisnodd heller!
Ett-två-tre så sitter vi och gör halvhalter i galopp på volten. Yiihahha. Hoppas nu bara jag får fortsätta rida honom, ibland så anses man "för duktig" för en sån häst, och man sparar honom hellre till nybörjarna. Och jag får nåt betydligt mer svårhanterligt, snyft.
ps Mina balsamvinäger-damer drog förskräckt på smilbanden när jag kom in i stallet och fullkomligen skrek "Gomorron" till var och en av dom. Sen var det rätt OK stämning, ja förutom att dom gnällde järnet på sina jobb. ds
Japp, riktigt så explosiv är då inte snälla Max, och tur är väl det, får i så fall hade jag nog suttit i ridhustaket :-) Men även en perfekt häst har sina brister, i Max fall är det galoppen. Det är nu två år sedan jag red honom sist. Suck, i två år har jag sett andra ryttare harva runt och försökt fatta galopp på honom, med varierande resultat. Slängtrav och därefter skräpgalopp. Gör om, gör rätt. Jag var hyfsat orolig för galoppen, för det är supertrist när det inte funkar, man blir ivägen för dom andra.
Trots att Max ser så stadig ut är han nämligen obalanserad. Och lite lat, men säg inte det till nån. Dessutom rids han mycket av ovana ryttare, eftersom han är otroligt gullig och pålitlig. Det gör ju inte underverk för vare sig lydnad eller galopp...
Nåväl, jag satte upp och tog tag i framridningen med en gång. Balans och noggranna vägar, även i skritt på lång tygel. Sedan skulle vi göra skänkelvikning, men jag kände att det var ingen ide förrän halvhalterna funkade. Så det var bara att nöta; halt, igångsättning, halt, igångsättning. Gas och broms och lite koppling däremellan. Märkligt hur lata hästar kan bli sega med att göra halt! Dom borde ju längta efter att stanna, hahhha. Men, det är väl växlingarna i tempo som är jobbiga, antar jag. Usch, något bryskt i början, jag har svårt att vara tydlig på ett mjukt sätt, och dessutom rätt skadat av att ha ridit ärke-märren Afrodite i två år.
Nåväl, när det var dags för galopp så var Max taggad till tusen och fattade galopp som ett snällt lamm! Så här gjorde jag; rejäl halvhalt, höll stadigt i yttertygeln, satt fram med innerhöften. Babam, där kom fattningen, precis där jag ville, på första försöket.
Jisses, det är ju mäktigt när 700 kg häst sätter benen inunder sig och bara lyfter sig in i galoppen. Coolt! Det kändes lite som youtube klippet på Nemo i hagen, hahhha. Men sen blev han lite ivrig, när vi kom fram till samma ställe igen, då ville han rusa in i galoppen. Då var jag tvungen att bromsa och göra fattningen ett halvt varv senare.
Sedan var det dags för vänster varvet, men då började jag sitta snett, inåt. Nåt så vansinnigt irriterande! Varför gör ho på dette viset! Först trodde jag sadeln satt snett, men det vara bara jag som satt som en (/&)/&€(&%#-ostbåge. Men Max han fattade ändå galopp snällt, men då "tappade" han höger bakben och sladdade till. Lite läskigt faktiskt, man vill ju inte att han skall snubbla/sträcka sig.
Att tänka på till nästa gång:
1. Tydlig, men ändå ödmjuk.
2. Jobba med längden på stigbyglarna, höger kanske skall vara något längre.
3. Halt, igångsättning. När det funkar; halvhalter
4. Inte ge upp på skänkelvikningar/sidvärtsrörelser, får jag igenom dom är mycket vunnet.
5. Inte släppa taget om tyglarna när han går fram.
6. Inte sitta snett!
Men jag är ändå jättenöjd. Tänk, all grundridning på Afrodite har gett resultat. Jag VISSTE det, för jag känner verkligen att jag lärt mig mycket på att harva med den där märriga märren. När jag flyttar över den ridningen till en annan häst, så faller bitarna på plats! Stackars Max höll visserligen på att få hjärtslag eftersom jag var på honom med spöet då och då, men det blir bättre nästa gång. Inte behövde jag nån sån där hemsk gummisnodd heller!
Ett-två-tre så sitter vi och gör halvhalter i galopp på volten. Yiihahha. Hoppas nu bara jag får fortsätta rida honom, ibland så anses man "för duktig" för en sån häst, och man sparar honom hellre till nybörjarna. Och jag får nåt betydligt mer svårhanterligt, snyft.
ps Mina balsamvinäger-damer drog förskräckt på smilbanden när jag kom in i stallet och fullkomligen skrek "Gomorron" till var och en av dom. Sen var det rätt OK stämning, ja förutom att dom gnällde järnet på sina jobb. ds
Blir så sugen att börja med ridning igen. Hörde till dem som var riktigt hästgalen under uppväxten och började faktiskt om igen som vuxen men det var innan barnen kom (så typ jättelänge sen nu). Känns som det kanske är dags...
SvaraRaderaPS. Det blev kvarg till frukost. Har hotat vågen att om den inte ändrar sig snart så åker den ut! :-)
Klart du skall rida! Det är superkul och bra för både kropp och knopp. Och min PT säger att jag har ridningen att tacka för mina starka mag/ryggmuskler :-)
SvaraRaderaDet peppar en också att styrke- och konditionsträna, när man sitter och inte riktigt orkar hela ridtimmen så känner man att det inte var så bra att skippa det där spinningpasset :-)
Hoppas det funkar med kvargen, om man hållit på och dietat länge är det lätt att tappa sugen. Jag betalar ju en ansenlig slant för min PT (det är han värd), så om nån mer kan få lite tips tillgodo är ju det bra!
Lycka till!