Som många andra har jag kämpat med vikten länge. När jag var yngre körde jag några vändor med viktväktarna, det funkade väl sådär. Alldeles för opersonligt, för lite grupptryck. Och jag har alltid sagt att en genomsnittlig tunnelbanevagn är fetare än en Viktväktargrupp! Men, på senare år har det ju kommit riktigt bra alternativ!
För tre år sen körde jag en Lisbeth Stahre KBT-kurs, lite gruppterapi sådär. Var klart smalast i gruppen med mina 82 vältränade kilon. Och de andra hade nog större ät-problem än jag, som mest är ett helt vanligt mat/godisvrak :-). Resultat av 8 ggr KBT: Vi konstaterade att jag inte var tillräckligt motiverad för att tappa ytterligare i vikt! Jag var där mest för att jag borde: en läkare hade sagt till mig att gå ned till 72 kg. Vi fick ett tjusigt matschema, som inte ALLS funkade på mig. Då körde jag intensiv-spinning 1 gång vecka, red en gång i veckan, styrketränade 1 gång i veckan och toppade härligheten med lite afro-dans på helgerna. Jag höll ju på att svimma, min matkvot var ju avklarad vid lunch sådär. När jag klagade så fick jag rådet "ät lite mer frukt/morötter".
Men, jag lärde mig att planering och timing är bra om man vill minska i vikt. Dvs, man kör en intensiv "kur" och sen får det vara bra. Om man vill minska ytterligare så laddar man om och kör en ny "kur". Att olika val och taktiker är bra, att man faktiskt kan styra sitt liv, även när det gäller vikt. Det behöver inte bli ett ständigt dåligt samvete. Om man vill väga 82 kg så kan man göra det!
Har bekanta och vänner som gått på Itrim, vilket ju också verkar funka bra. Funderade nog på det också, men det föll på att jag tyckte motionsdelen mest var för nybörjare. Jag som är van vid Sats-gruppträning skulle nog ruttnat ur. Och tyckte det blev för dyrt med två träningskort, jag som dessutom rider, det kostar ju också. Egentligen kan jag lägga hur mycket pengar som helst på min hälsa, men jag måste känna att jag får valuta för pengarna, annars får det vara.
Dessutom kände mig rätt klar med grupp-sessioner, jag som suttit igenom mycket sånt på Viktväktarna/Lisbeth Stare. Min kompis Anca (som jobbar som alkohol-och drogterapeut!!) redde ut begreppen. "-Krickan; du är klar med gruppterapin. Det är bara slöseri med tid. Du behöver gå vidare med ett mer indviduellt anpassat program!" Japp, så kan man ju också uttrycka det.
Så, i januari så var det dags för "träningstorsdag" på Sats, och jag skrev upp mig på ett möte med en av PT-arna på Sats. Sen var jag ju fast, det gick ju inte att gå därifrån utan kontrakt, hahha. Egentligen hade jag tänkt träffa flera, men Pelle kändes så rätt att det inte var så mycket att fundera över. Kombon inkännande/bestämd var klockren. Jag som hade bestämt mig för att jag ville ha en kvinnlig PT. Hahha, varför det? Hur dumt som helst. För när jag körde hårt 2003, vilka var det som gav mig bäst råd? Japp, sportkillarna på jobbet! Då gick jag ned hysteriskt mycket, från över 100 otränade till 82 vältränade kilon. Metod: gymmet eller stallet varje dag. Jag skämtar inte. VARJE DAG! Jag varvade olika pass/ridning, för att inte bli skadad, hade träningsvärk för jämnan, men shit vilket resultat.
Nu har jag inte tid att gå på gymmet varje dag, är dessutom rädd för att det skulle bli tjatigt. 1-3 ggr vecka får räcka + ridningen. Och jag får ju mycket vardagsmotion när jag jagar runt med tre-åringen, så jag behöver bara toppa med lite powerwalk eller gummibanden för att jag skall få min daliga dos. Men, visst är det ett evigt slit att komma upp i de 60 min per dag jag så väl behöver (och som WHO rekommenderar!).
Så, varför funkar PT-andet även på min vikt? Och det helt utan att mäta/väga och utan att bli sanslöst hungrig?
1. Motivation, motivation, motivation. Till att inte småäta, att inte vara familjen slasktratt, att göra smarta matval, att planera, att avstå från onödigheter, att håll mattiderna.
2. Själva passen bränner mycket, vilket sitter i hela natten efter
3. Tar i mer när jag motionerar på egen hand.
4. Kostschemat är extremt enkelt att följa, och mättar bra.
5. All styrketräning gör att jag inte ens är sugen på glass och fika.
Jag gillar att du skiljer på det här med viktnedgång och träning. Och du har rätt i att enda sättet att minska fettet är just en "kur" där man svälter kroppen så den tar av reserverna. Det är klart att en bra mängd muskelmassa och hög förbränning gör det lättare att hålla vikten men jag upphör aldrig att förvånas av alla som tror att de ska gå ner i vikt om de bara börjar träna 2-3 gånger i veckan! Och visst kan man väga 82 kilo om man vill och mår bra! Du är ju i fantastisk form så vad spelar det för roll exakt hur många procent fett bär på? Det är ju när vikten hämmar oss som den blir ett problem. Somnär jag hade 30 kilo mer att bära på, då var det svårt att utföra alla former av motion.
SvaraRaderaHåller med, inte går man ned i vikt för att man börjar träna. Tyvärr måste man ju tänka på vad man äter också :-) Sen är det miljoner gånger lättare om man hårdtränar, iallafall för mig. Men det kan nog vara olika hur man funkar.
SvaraRaderaMen jag kan bli trött på kvinnor som bara tänker "banta-banta-banta". Om man är normalviktig och fåfång och vill att jeansen skall passa bättre efter jul, så tycker ju ja att det är mer naturligt att hårdköra på gymmet, än att börja nån konstig bokstavsdiet.
ps Just nu väger jag 87 kg, men siktar på 82 kg i april, sen skall det bli några kilon till. Det är lite otydligt, eftersom min blogg inte handlar om viktminskning (har blivit bantningsallergisk), utan mer om träning ds