Nu börjar det sitta. Det är inte helt enkelt att släppa in en ny person under skinnet. I början tog det emot, höfterna kärvade, nacken värkte, jag mådde illa, var allmänt spänd. Den förhatliga fett-mätningen av framsida lår gjorde ju inte saken bättre. Aj!
För att det här skall funka måste jag våga lita på min tränare. Dels för att vissa saker vi gör är svåra, balanskrävande och kräver mod. Tjugo kilo på en stång i liggande bänkpress kan tyckas lite, men känns som en halv ponny över revbenen när kollapsen är nära. Det är ju vitsen, att hela tiden ligga på gränsen. Dels för att det är en knäpp upplevelse för en tjockis att vara den på gymmet som jobbar absolut hårdast. Biggest loser liksom! Men, det är bara att ta i från tårna och köra på.
Japp, det är en hel del fasader som rivs :-) Och det där med att ställa sig på vågen är den minsta grejen just nu....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar