Första gången med personlig tränare!

Shit, första gången med min personliga tränare på gymmet. Eller PT som det kallas. Vi gjorde lite tester. Fyyyy vad jobbigt! Jag höll på att kräkas och kunde nätt och jämn fullfölja. Det var löpbandet som tog kål på mig, hahhaaa, det var definitivt utanför min komfortzon. Och när illamåendet väl satt igång så var det svårt att få stopp med på det. Men till mitt försvar måste jag säga att det var första gången jag tränade efter min influensa, kanske inte så smart, men jag vill gärna komma igång. Jag hade varit frisk i nästan en vecka, men det sitter väl i.

Men, jag fick bra resultat på balans och bålstyrka. Inte helt otipppat med tanke på att jag rider. Rörligheten är helt ok, men jag är stel i min höftböjare (no shit).
- Inte helt ovanligt för kvinnor. Hur gammal är din son?
- Ehhh, tre år. Men han är adopterad! pep jag.
Japp, jag får nog kämpa på med mina stela ljumskar, och inte kan jag skylla på gullplutten heller....

Vi gjorde även fettmätning. Japp, total förnedring. Man tar en liten klämma och nyper tag i tre ställen; baksida arm, ovanför höften och framsida lår. Smart av mig att välja en ung kille som PT. Skitsmart. För nästa gång vi mäter vill jag ju att förnedringen skall bli något mindre, hahhha. Här gäller det att få valuta för pengarna. Det testet visade på 29%, så jag blev glatt förvånad, jag hade trott det skulle vara mer med tanke på att jag är ganska tjock. Sen gjorde jag ett annat test med ett handtag man håller i och det visade på 43%. Tydligen är den riktiga sifffran nånstans mittemellan. Ja ja, när vi mäter nästa gång är det differensen som räknas.

På måndag blir det nya tag, då skall jag dit igen.