Japp, idag fick ju vält- och hjullastarkillarna nåt att skratta åt när stockholmskan sprang förbi... *suck* Men, den nyvältade vägen var fantastisk att springa på! Pressad makadam är ju toppen, slätt och fint med bra svikt.
Var ute i 50 minuter och sprang 2/3 delar av tiden. Hade lite meck med mina nya skor, eftersom det bara var andra gången så har jag inte riktigt kläm på vilka strumpor som passar och hur hårt jag skall snöra dom.
Kände mig redan starkare än förra gången! Sprang på morgonen, det är nog det jag skall göra, har så mycket mer energi då. Kunde faktiskt springa delar av sträckan i "mitt" tempo, som ju är lite snabbare än "maratonhasande". Det passar ju mig bättre med något mer fart, då får jag användning av mer av mina lår/rump/magmuskler. Större delen av kroppen används. Drömmen är att kunna springa hela sträckorna i upptempo! Idag kändes det inte alls omöjligt... Förra gången kunde jag inte ta ett enda steg i "upptempo", det bara gick inte. Och jag märker att "flåset" orkar mer än fötter/vader/vrister. Av löpexperten Hans fick jag rådet "Spring hellre ofta och kort, än långt och sällan. Rör dig på många olika sätt så sliter du mindre på kroppen." Japp, det skall jag följa!
Just nu springer jag varannan dag, för att vänja kroppen vid det nya underlaget. Gaahh, det är DUBBELT så tungt som Grimstaspåret. Det känns som om fötterna är av BLY.
Ikväll blir det ridning på gulliga fjordstoet Ebba, som skall rastas ordentligt. Det blir trav och galopp mest hela tiden, kuuul. Frun på gården lovade följa med på cykel! Vi tar det när sonen har somnat och blinningarna* försvunnit.
*Blinningar=västgötska för hästflugor, bromsar och andra elaka blodsugande, hästplågande insekter.
Tränas det?
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar