Ett trist, men väntat besked....

Min PT flyttar på sig. Inte helt otippat :-) Men sådär superdramatiskt är det inte, han flyttar till Zenith, som ligger på gångavstånd från Centralen. Och jag kan flytta mina återstående PT-timmar dit! Med pendeltåg från Spånga tar det bara 12 min till centralen....

Har haft väldigt mycket ågren för detta, så det var skönt med besked. Rusa ut och jaga ny PT för augusti, gaaaaahhk, det bara kändes jättejobbigt. För vi har ju ett påbörjat jobb som inte är riktigt klart :-) Visst finns det massor med andra PT:ar, men jag har ändå investerat mycket i relationen. Både när det gäller tid och pengar. Känner igen känslan från när min tandläkare gick i pension. Hon började prata om sin förestundande pension flera år i förväg. Fyy, vad jobbigt. Men sen var det bara att tugga i sig att hon slutade. Hade mycket tandkrångel innan jag började gå till henne, men hon fick mig på rätt köl. Lite samma sak som min PT....

Jag har ju bara fem kilo kvar nu och tanken är att jag skall jaga på och bränna bort dom på sensommaren. En riktigt stenhård kur på några veckor. Därefter hade jag tänkt mig "checkups" med mätning en gång i månaden. Lite press att hålla vikten/kondisen är vad jag behöver. Det kommer också funka, en gång i månaden är det ju en baggis att åka in till Zenith. Visst, det skulle inte funka i längden om jag skulle köra 1-2 ggr vecka, när vinterstormarna tornar upp sig och tågen strular skulle jag ju inte palla. Men, jag är ju inte gjord av vare sig tid eller pengar. Även jag måste inse att mitt PT-äventyr inte varar för evigt. Jag har lärt mig fruktansvärt mycket, hamnat på en helt ny träningsnivå, kommit igång med styrketräning på allvar och dessutom crossfit. Och det bästa av allt, jag har inte ont längre! För jag var på väg att bli i dåligt skick i januari, övervikten hindrade mig och orsakade smärta som bara hade blivit värre om jag inte brutit mina dåliga mönster. Lätt att glömma bort när jag jagar minutrar i "Hellen"!

Framåt senhösten/vintern kommer jag absolut vara redo att "stå på egna ben". I vår kanske det börjar bli dags att utveckla löpningen ordentligt, men det får vi se då.

Visst jag kommer sakna honom supermycket, det har varit roligt att han varit på gymmet när jag tränat "privat", det har blivit en del snickesnack och pepp. Men, det skall faktiskt bli kul att gå lite på Zenith! Var rädd att han skulle emigrera eller byta yrkesbana (man vet ju aldrig med 20-åringar). Men, jag förstår honom. Jag har känt tristessen torna upp sig, Vällingby i all ära, men PT-kunderna kanske inte står som spön i backen. Det är ju inte Bromma precis... Lång resväg och många håltimmar är en körig kombo....